Wahoonieshaped

Mitt lilla liv del 3.

2012-02-10T10:08:00.000+01:00

Jag är extremt lycklig just nu.

Hej och välkomna till mitt lilla liv del 2.

2012-02-10T10:00:00.003+01:00

Jag sydde några påslakan till C.

Det jag kände när jag såg textilierna på prylodesign.se kan beskrivas som passion. Snart trettiotvå och det står fast, jag kan inte komma över 70-talet.

Hej och välkomna till mitt lilla liv.

2012-02-10T08:14:00.001+01:00

Går den oortodoxa vägen och dricker dagens första kaffekopp redan under morgonmatningen. Försöker underhålla C även känd som Lillo även känd som Bobo litegrann, så jag bestämmer mig för att berätta om dagen då hon föddes. Vilket slutar med att jag sitter och bölar av rörelse medan hon sover. Jag har huvudvärk, blåskatarr och lynnighet. Men det är okej, eftersom vi inte ska nånstans idag. Och kölden har släppt sitt tokgrepp om stan för tillfället. Så om jag vill kan vi ta en promenad.

Dagens mamm-fit är grått med ugglor.

Kulturrapporten.

2012-02-09T16:22:00.001+01:00

I veckan har jag inte bara sett första säsongen av serien the dead zone från mitten av 90-talet, utan även filmen the dead zone som spelades in på 70-talet. Båda bra på olika sätt. Filmen mycket tack vare Christopher Walken, men främst på grund av tapeterna.

Att allt det här tjatandet om den döda zonen beror på Stephen King orkar jag inte ens nämna.

Hej, duschningen gick bra.

2012-02-08T20:08:00.001+01:00

Skulle bara meddela det, så ingen behöver oroa sig för mina fetthalter.

2012-02-08T08:27:00.001+01:00

Ska försöka att för första gången duscha ensam hemma med C, för nu börjar det bli för flottigt väder.

Ligger i en varm säng.

2012-02-04T22:30:00.001+01:00

Bredvid mig ligger en nybadad, sovande bebis, som ser annorlunda ut utan matsond fasttejpad på kinden. Hennes kinder är så mjuka och ansiktets runda linjer är fulländade. Jag passar på att njuta av friden. Hon är helt vanlig för en stund och det finns inget som kan lossna, rivas ut eller kräkas upp. Det är vilsamt. Snart ska en ny sond i. Det är inte så farligt. Vi har ju lilla C. Det är det som är det viktigaste. Men det går ett stråk av vemod genom mig. När vi får se lilla C så här jämt, då är vi fria.

Dagens väderleksrapport.

2012-02-04T12:19:00.001+01:00

Trettioen minusgrader.

Igår lagade N rårakor och rotsaksfyllda degknyten med koreansk dip.
"Du får inte fotoblogga om det här!"

VARFÖR!!!

Idag är vi hemma och har en ledig lördag. Vi har ätit frukost alla tre och Lillo har somnat på mitt bröst. Detta är mysigt. Det gör det svårt att motivera sig att gå upp och diska hennes matgrejer.

Göh!

2012-02-03T13:18:00.000+01:00

Hej hopp, PILLESNOPP.

Snart trettiotvå och har inte lärt mig att kontrollera mina snoppticks.

Idag är det ljuvligt väder ute. Alltså, det ser ljuvligt ut, med strålande sol och gnistrande träd. Men då jag tvekade över att gå ut med barnet när det var arton minusgrader så blir det absolut inget idag. Köldkaos i hela Sverige och här i Luleå har vi minus tjugoåtta. Det där jag skrev nyss var alltså minus tjugoåtta grader celsius. (-28°C).

När N skulle gå på morgonen såg han ut att fundera en stund. Sedan sa han:
"Kanske ska ta halsduken idag."

Vad jag har gjort förutom att mata och ta hand om lilla C är att se på Svt1 tills det inte gick mer. Det gick bra genom Gomorron Sverige, Go'kväll, Debatt och Humor godkänd av staten, men vid Alpint drog jag gränsen. Då bytte jag till Kanal 5 där jag följer familjen Kardashian, någon slags kändisar i USA som har en dokusåpa.

Kim Kardashian, som är den kändaste i familjen verkar det som, är en tjej med fyllig skönhet som handlar mycket om stort jävla hår, mycket smink och allt det där. Ibland när jag ser såna damer tänker jag att det där är ju verkligen... vackert. Jo. Det är det ju. Samtidigt finns det ju någon slags spärr hos de flesta bruttor för att satsa så här mycket. Man ska inte ha stort, lockigt hår, man ska gå i nån slags smakfull page eller nåt, se NATURLIG ut och inte ha så mycket smink. Och det är väl inte min grej heller att satsa hela arsenalen på att vara en va-va-beauty, men något inom mig uppskattar de som gör det ibland.

Här är tjejerna i familjen Kardashian, Kim tredje från vänster.

En annan som satsar: Dea de Matteo som var med i teveserien Joey.

Sagan om dagen.

2012-02-02T20:47:00.001+01:00

I morse hoppade jag ur sängen vid sex, glad som den sällsynta fnissmungon. Jag funderade för ett ögonblick på att byta namn till Lars-Yngve Hjortronflams, men kom fram till att det skulle vara oseriöst. I vaggan såg jag en korv. Så småningom upptäckte jag att det var mitt barn. Jag tog upp det, det var glatt. Jag matade det och sedan såg vi på Svt Forum tillsammans. Vid ett tillfälle trodde jag att jag var inbjuden till ett poop party, men det visade sig vara en bluff. Den lilla växlade sedan mellan att skratta som en hjärtekrossare och att gnälla som en skrika i laven, tills N kom hem och somnade på henne i soffan. Det var då jag i respektfull tysthet tryckte en vegetariana utan paprika.

Slut!

Glad igen, då min dotter är så normal att man blir gråtfärdig

2012-02-01T12:11:00.001+01:00

Hon sitter så centralt i utvecklingskurvorna att det är rätt imponerande med tanke på att hon föddes mer än tre månader för tidigt.

Nu åker jag till min syster.

Humörövning.

2012-02-01T09:48:00.001+01:00

Mamma Mia, vad arg man kan bli. Återigen över dumt vardagstjorv. Alltså, inte någon annans fel. Men ändå.

BVC-sköterskan har sagt att det är okej att gå ute med barnet på vintern när det är fem, tio minusgrader. Jaha, idag var det arton minus och vi måste ut, för vi ska till sjukhuset. Vilket ledde till att jag ägnade så lång tid åt att klä på Charlie, ja det var helt absurt, det måste i alla fall hon ha tänkt, att vi missade bussen. Sprang med vagnen sista biten, men missade ändå. Oj. Blev såpass att jag sa fult ord högt på stan.

Nu när vi väl sitter på nästa buss är jag också arg på samma sak som sist, att han ba KÖRDE innan jag fått fast vagnen så jag inte har kunnat gå fram och betala.
Alltså, säg att det skulle vara TVÅ barnvagnar ombord på en resa, vilket det nästan aldrig är ändå, och man skulle vänta så att de föräldrarna kunde gå fram och betala, det skulle ta högst fyrtio sekunder. Det är inte ens en minut. Du skulle inte ens bli en minut sen på turen, busschaufför.

Ja, det var det.

Föräldraledighet

2012-01-31T09:44:00.003+01:00

Jag träffade en jobbkompis på godisaffären härom veckan och vi småpratade lite.

"Så du kommer vara mammaledig till nästa december, eller?"

"Nej. Jag ska tillbaka i juni."

"Juni? Jamen det blir väl kul."

Jag räknar det inte som att min riktiga mammaledighet började förrän i november, när vi blev utskrivna, men det skulle alltså ändå innebära att jag var ledig över ett år ifall jag stannade hemma till december.

Administratören på mitt jobb har också påpekat ett par gånger att min ledighet låter "lite kort". Sånt här får mig att fundera på följande.

1. Vad har folk för lön egentligen? Eftersom det verkar helt problemfritt för många att bara ta ut fem föräldradagar i veckan hela ledigheten. Eller ännu mindre. Så de kan dryga ut tiden hemma i ett år eller till och med ett och ett halvt år.

2. Vad har folk för kostnader egentligen? Det verkar i alla fall inte som att de amorterar femtusen kronor i månaden på ett topplån, som ett anonymt föräldrapar jag känner...

3. Är det ingen som tycker att sex månader hemma med barnet är fullt tillräckligt, till att börja med? Ingen som börjar längta efter att få byta av lite och göra något annat på dagarna när några månader passerat?

Min arbetsgivare har en cool grej som heter föräldrapenningtillägg. Det är ett ekonomiskt stöd på en lagom summa pengar som betalas ut när man är föräldraledig. När vi ordnade med den här saken kom frågan upp om ifall N också hade rätt till nåt sånt, men det måste han förstås kolla med sin arbetsgivare. Administratören på mitt jobb hade i alla fall aldrig varit med om att en pappa hade kommit ifråga för tillägget. Det här kan nog också ha någon del i hur folk på jobbet tänker sig att man planerar sin föräldraledighet.

Dagens bilder av saker på nära håll.

2012-01-31T09:18:00.002+01:00

Ren tvätt är snyggt.

En av våra bröllopspresenter var en vacker skål fylld med enkronor som vi fick av Ns pappa och hans familj. Det dröjde tills i helgen innan jag fick tillfälle att räkna ihop hur mycket det rörde sig om. (Mer än man kunde tro.)

Två punkter.

2012-01-30T21:33:00.005+01:00

1. Av de över hundra handläggare som jobbade när jag ringde försäkringskassan härom dagen hamnade jag hos en som var - underbar. Det ska inte gå obemärkt förbi, alltså skriver jag upp det här, så att jag själv kan komma ihåg att människorna på den där myndigheten kan vara extremt hjälpsamma också.

2. Av de båda fakturor jag skickade för illustrationer i november förra året fick jag betalt för - inga. Det har jag inte kunnat kontrollera förrän idag, på grund av tjorv jag inte orkar beskriva med att få reda på saldot på plusgirokontot. Känner nu lite... men vadå?!

Plötsligt i lördags: FONDUE.

2012-01-30T14:05:00.004+01:00

Familjen for till Måttsund och åt middag med Ns gamla kompisar. Jag missade helt fonduefasen på åttiotalet så det var första gången jag provade på denna rätt i helgen. Det var gott, kul och kändes sådär fräsigt retro.
Bild saknas tyvärr.

Just nu sitter jag i soffan bredvid en sovande gnölis. Nyss gjorde hon små ledsna läten. Då pratade jag lite med henne med snäll röst. Då började hon le i sömnen.
Detta är kärlek.

Övrigt som hänt sen sist: Jag och N har börjat få en försmak av livet som föräldrar som det blir när det tagit ihop sig lite, tror jag. Till exempel sover Lillo helt obekymrat i egen vagga sen mitten av förra veckan. Hon har också sovit lugnt i annat rum så vi har kunnat sitta och titta på tre avsnitt i rad av 30 Rock under lördagsmorgnar. Det känns jättehärligt att vi troligen kan fortsätta ha en egen tillvaro, samtidigt som vi har den här kärleksbomben i livet.

Vi har gått på stan litegrann också. N köpte längdskidor och pjäxor och sen vågade han inte säga hur mycket det hade kostat. När han väl sa det blev han svettig och jag blev upphetsad, tappade fotfästet och köpte ett nagellack.

Och så har vi ju städat lägenheten och såna bragder förstås.

Ps. Vi har båda kommit fram till att vi inte klarar av stressen av att ha biblioteksböcker hemma längre. Ds.

Veckans bilder.

2012-01-28T14:20:00.000+01:00

Det här är förstås ett par päron.

Lillo. Min vardag och min helg.

Utsikt från vardagsrumsfönstret.

En rätt som N gjorde i veckan. Det är stekt halloumi och ägg med sparris, fänkål, morot och så den där snygga kvisttomaten.

En ledsam hundvalp.

Min familj.

Ädelstenar.

En sån där grej att slösa bort lite tid på.

2012-01-28T14:00:00.003+01:00

Vad gjorde du för tio år sedan?
Jag var 21 och skulle snart fylla 22. Jag tror jag gjorde slut med min dåvarande sambo, klippte av mig mitt långa hår och färgade det illrosa. Sen skaffade jag en tvåa som var för dyr för mig, för att jag var säker på att jag skulle behöva ett arbetsrum. Jag startade eget som serietecknare och illustratör den våren.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Det var januari 2011. Jag gick till barnmorskan och fick kopparspiralen urplockad, på ett inte alls så smärtfritt sätt som hon påstått. Jag och N köpte en bostadsrätt. Innan vi hann flytta in stod det klart att vi skulle bli föräldrar.

Kulturupplevelse.

2012-01-27T23:53:00.001+01:00

Jag var på bio med mamma igår och såg Simon och ekarna. Det första jag gjorde var att hålla på få ett skrattanfall för att Bill Skarsgård kom ut på en klippa och var jättelång.
"Nej, nu måste jag skärpa mig" tänkte jag sen.
Men senare i filmen började jag verkligen fnissa när han var lång en gång till.
Mamma, viskandes: "Vad är det?"
Jag: "Men måste han va så lång?"

Medelåldern på publiken var jättehög. Jag tror jag och mamma drog ner den med cirka femtio år. Efter en och en halv timme börjar det lukta kaffe i salongen. Jag tror banne mig det var nån av sjuttioplussarna som hade med en termos.

Gårdagen.

2012-01-26T12:33:00.001+01:00

Igår på morgonen när jag skulle ta mig upp smällde det till i min nacke. Jag skrek som en illa skadad pekinges och föll tillbaka i sängen. Efter en del våndor lyckades jag efter ett tag "rulla mig ut" ur sängen och ringde N. Han fick komma hem och vara pappaledig, medan jag sjukanmälde mig, eftersom jag inte klarade att lyfta C.

Senare på dagen. Jag har legat i sängen hela dan.

"N, lämna mig inte ensam. Jag är rädd. Jag är rädd."

"Försök slappna av."

"Nej, tänk om det gör ännu mera ont då."

"Men försök slappna av, det kommer kännas bättre sen."

Jag slappnar av medan jag gråter av skräck, börjar sedan dregla och somnar.

Mot kvällen när jag mår bättre har jag tagit mig upp och ställer diagnos på mig själv på nätet.

"Jag har nackspärr."

"Va! Ha ha ha!"

"Vadå?"

"Jamen, det som gör att jag har lite ont i nacken gör alltså att du blir ett vrak som inte kan ta dig ur sängen på en hel dag!"

"???"

"Jamen... NACKSPÄRR! Ha ha ha!"

"Men det gjorde jätteont!"

"Ja, jag vet. Det är bara roligt att du är så klen."

Jag betedde mig i och för sig värre än när jag skulle föda barn.

Visst blir man lite beklämd

2012-01-25T19:26:00.000+01:00

när det är hemma-hos-program på teve, typ de lagar mat hemma hos en kändis, och så har kändisen en hyreslägenhet med samma kök som man själv hade i sin första lägenhet på Örnäset. Man bara ja, hon är framgångsrik...
Är det detta som kallas "elitism"?

Jamen, kunde hon inte ha nåt snyggt KAKEL i alla fall?

2012-01-25T19:24:00.001+01:00

Känner ett tvång att berätta för världen att jag har nackspärr.

I helgen.

2012-01-24T12:58:00.000+01:00

Helgen var jättebra. På lördagen sov vi länge och sen hade vi filmkväll med ostchips. På söndan var N på bandy på förmiddan, sen möttes vi vid Kulturens hus för att få oss en släng konst. Konsthallen var stängd visade det sig, men vi fick oss en släng chokladbollar istället.

(Nog för att dessa bollar inte kom i närheten av Ns bollar. Jag måste verkligen ge er receptet på Ns bollar någon gång.)

Vi träffade av olika skäl ett antal människor vi kände och det var trevligt.

Sen tog N hand om Lillo under resten av dagen, så att jag i slutändan inte hade behövt mata henne på tolv timmar. Jag ägnade mig bara åt mina egna intressen under den tiden och det fick mig att må jättebra.

Natten till måndag sov jag dessutom över sju timmar. Eftersom det hade blivit förskjutningar i Lillos matschema och det ena med det andra. Det är första gången på ett par månader, så det var underbart och i min åsikt är det något som alla borde få prova på.

Svens sci-fi.

2012-01-24T12:41:00.000+01:00

Nu skulle jag skriva svensk sci-fi. Men det lät bättre med Svens. "Svens sci-fi, Råneås enda och största science fictionbutik". Lite såna trygga vibbar får jag.

Hej!
Jag har börjat se på serien Äkta människor på SVT. Jag är så glad att jag har gav den en chans, den är jättebra! Nu kommer väl du kanske här och blu blu, blö kritik. Av något slag? Som jag inte alls förstår. Jag vill i så fall svara dig detta.
Det är robotar!!!!!!! Jag är småbarnsförälder. Jag stavar Captain Amerika med k. Just nu kräver jag absolut inget mer än att det ska vara robotar.
Då kan du ju förstå hur det känns när det dessutom är snygg bild.

Jag gillar alla tankar som den här serien leder till, om artificiell intelligens och alla moraliska dilemman och risker och scenarier och relationer som den kan medföra. Som den gamla farbrorn vars enda kompis är en gammal hubot som egentligen inte har gått igenom besiktningen och borde skrotas. Men det gör ju för ont i hjärtat. Och den där huboten Mimi, som blev stulen och såld vidare - hon verkar ha känslor? Sa hon... "jag älskar dig"? Till den där konstiga killen som verkar ha några sladdar med i spelet?

Jag älskar också de läskiga docksminkningarna.

Just nu.

2012-01-23T19:16:00.001+01:00

N spelar Old republic, jag läser och Lillo har nog äntligen lyckats producera någonting illaluktande.

Ps. Det känns dumt att inte nämna att helgen var jättebra. Så här kommer det, den var jättebra. Ds.

Stackars maktlösa massmedia.

2012-01-22T17:33:00.000+01:00

Nu får detta lov att bli ett inlägg och inte bara en kommentar hos Alexmo. Igår innan Håkan Juholt hade avgått men alla snackade om det försökte jag och N fundera ut vad vi egentligen tyckte om denna politiker. Jag kom fram till att jag gillar Juholt, men tyckte att han nog måste avgå, för att han har framställts så illa i medierna att ingen annan nog skulle lyssna på vad han har att säga.
Det kallas för tredjepersonseffekten inom publikstudier och betyder egentligen att man tror att just jag kan tänka kritiskt och analysera mediernas budskap, men jag är rädd att andra inte kan det. Ha ha. Men tillbaka till Juholt. Jag anser att han utsattes för ett mediedrev, men det verkar vara svårt för någon som jobbar inom media att medge det.

Så här vill jag säga. Jag får för mig att inga journalister vill inse att de har någon som helst makt. Allt som hamnar i medierna är förstås beslut hos enstaka individer, enskilda journalister, rubriksättare och redaktörer, men det bildar i slutändan mönster i hur saker framställs. Jag tycker att Juholt har framställts på ett mycket mer negativt sätt än till exempel Carl Bildt och har jagats och ansatts mycket. Om man nu ska jämföra två politiker som har haft för sig saker som man bör ifrågasätta. Varför?

Sommarlängtan i bläck, gelépenna och tusch.

2012-01-22T17:17:00.001+01:00

Malin startar trender: skäggning.

2012-01-21T23:10:00.000+01:00

GENREKAOS

2012-01-20T17:21:00.001+01:00

Published with Blogger-droid v1.7.4

Gott och blandat om kläder och färger på barn.

2012-01-19T13:44:00.001+01:00

1. Klänning. Är ett mycket opraktiskt plagg på alla bebisar. Oavsett kön. Klänning orkar man ha på sin bebis i en halv dag och den dagen är till exempel julafton. Sen får man nog av att den jädra grejen glider upp och av och att man får gå och dra och fixa så att inte bebben ska bli naken. I klänning kan man inte sprattla och leka, det hade jag inte insett förut.

2. Jag har en låda kläder från när jag och min syster var små på åttiotalet. De kläderna är inte det minsta rosa. De är bruna, blå, gula, röda, mönstrade med ankor och mycket ledsamma hundvalpar. Man kan ju tänka på att det är ett rätt så nytt påfund att flickor ska bara ha rosa och pojkar ska bara ha blått och svart.

3. Varför är det så att den rosa färg som är vanligast på dagens genomsnittliga "flick"plagg är en hemsk cerise som inte går att stå ut med även om man, som jag, i vanliga fall gillar rosa?

4. Det finns ett argument för att klä små flickor uteslutande i rosa och små pojkar i blått som är mycket dumt. Argumentet går ut på att barnen inte ska behöva bryta normer, flickor ska få vara flickor och pojkar ska få vara pojkar, för varför ska barnen behöva stå i skottgluggen när inte föräldrarna bryter några normer och klär sig som det motsatta könet. Vad jag vill svara på det är... va?
Vilken vuxen kvinna klär sig i skrikrosa Hello Kittykläder och vilken vuxen man klär sig i enbart blått traktormönstrat? Vuxna människor klär sig verkligen mycket mer varierat än vad barnen får tillåtelse att göra. Särskilt för kvinnor så finns det inte ens nästan några sociala hinder alls idag för att klä sig som man vill.
Ps. Men okej, så hos oss är det okej att Lillo har på sig kläder ur hela färgskalan, eftersom N äger en snickarkjol och jag ett par militärbyxor? Det var väl skönt!

5. Här nedan. Vad är det för fel på att bara skriva vilka färger det faktiskt rör sig om, istället för detta? Vad fanken är en "flickfärg"? Är det inte mycket bättre och tydligare att skriva till exempel: rosa napp med kanin. Eller nåt. Det blev inget köp från littlekidskorner.se.

Ett tillägg.

2012-01-19T12:32:00.001+01:00

Har jag skrivit vilken skön typ hon är, Bobo? När hon var riktigt liten hade hon ont i magen, men förutom det har det ENDA jobbiga varit sånt som hör till att hon är för tidigt född. Hon är glad när hon vaknar, lugn på dagarna, kan ligga och leka i sitt babygym och sitta i babysitter utan problem och skriker nästan ingenting. Det händer nog aldrig att den här varmkorven skriker en minut i sträck. När hon skriker och gråter tar det cirka tjugo sekunder innan jag är totalt uppfylld av obehag, så jag är mycket tacksam för att det ofta löser sig så lätt genom att man plockar upp henne eller rapar henne eller nåt sånt. Jag förstår inte hur föräldrarna till kolikbarn står ut. De är hjältar, det är vad de är.

Rapport från bebisbubblan.

2012-01-19T12:22:00.000+01:00

Lilla C, även känd som Bobo, har börjat sova på nätterna. Fantastico! Det innebär att jag också sover mycket bättre - och TYNGRE. Grejen är att vi fortfarande är kvar på samma schema med mat var fjärde timme, för att vara säkra på att C går upp i vikt. När larmet ringer klockan tio i två och C ligger där lugn och tyst har jag stora svårigheter att ta mig upp. Det var mer naturligt att gå upp och mata henne när hon gnällde på nätterna och gav signaler om att hon var hungrig. Förstås.

Nu känner jag att jag har skrivit precis tillräckligt om lillans ätning och borde övergå till att skriva om något mer intressant, men jag fortsätter ändå.

En doktor har sagt att så länge C går upp i vikt är det egentligen lugnt, alltså, som svar på frågan om det vore okej att sluta mata henne på nätterna. Men då måste vi ge henne det där nattmålet under dagen istället, så totalmängden fortsätter att vara densamma. Så antingen matar man henne hela dagarna eller så får hon äta mycket större mål de gånger hon äter på dan i vanliga fall.

Jag fattar inte, brukar vanliga bäbisar fortsätta äta lika mycket när de börjar sova på nätterna? De måste väl komma över det där nån gång och minska ner på matmängden, eller? Jag funderar på om det inte är någon extrem tillväxtfas första månaderna, som lugnar ner sig sen... fast det kanske är fel. Nåja, spädbarnstiden är kort och det går att ställa extra larm. Plus: N matar klockan sex på morgonen och då sover jag så som en komatös.

Jag längtar efter sommaren.

2012-01-18T21:17:00.001+01:00

Chez Sandström.

2012-01-16T14:26:00.001+01:00

Vad dagen bjuder på.

2012-01-16T14:11:00.000+01:00

Sparkdräkt anno 1980.

Igår hade vi barnvakt några timmar

2012-01-15T13:22:00.001+01:00

och så gick vi och käkade middag på en restaurang vid namn Köpmangatan 16. Vi luktade varken svett eller kräks och det var jättekul.
Lilla C hade sovit som en sten hos sin mormor visade det sig.

Saker jag aldrig har känt nån som gör:

2012-01-14T16:05:00.003+01:00

Åker på utlandssemester varje år med familjen
Detta hörde jag sägas en gång:
"Åh, vart ska vi åka i år. Man har ju varit i Thailand så många gånger... Vi funderar på Indien. Men vi vet inte."
Herregud, stanna hemma då, gnällfjärt. Sluta åka runt och förpesta miljön bara för att ni vill åt den där enda veckan på året som enligt reklamen är "livet".
Alltså, hur dyrt är det inte att åka utomlands fyra personer, varje år? Vilka är de här människorna? Jag menar, vad jobbar de med? Kungning?
Sånt där försiggick inte där jag kommer ifrån.

Har julgransplundring
Jag läste på Linas blogg där en tant blivit upprörd över att Lina städade bort julen innan tjugondedag Knut. "Skam att vi inte ens kan bevara våra egna traditioner."
Nu blir det så där igen för mig, Alltså VAD, vill jag fråga. Jag tror aldrig jag har talat med en människa som haft vanan att plundra julen på något eventartat sätt. Och verkligen inte med "varmkorv och bröd, fiskdamm, lite roliga lekar etc", som tanten föreslog.
Förlåt, jag bara antar att epitetet "tant" är något som passar perfekt på den här personen.
Man plockar bort julsakerna. Så är det med det. Vad är det för MIFFO som går ut och handlar godis och sätter upp ett jädra skynke och har fiskdamm. FISKDAMM. När man ska städa. Jag blir upprörd.

Befrielse.

2012-01-13T11:31:00.001+01:00

Lillans ögon har fått godkänt. Aldrig mer någon ögonundersökning. Fatta hur länge vi har väntat på det här! Vår lilla hjälte behöver aldrig mer utsättas för det där nu. Lycka!

Jag råkade för övrigt bråka med den där busschauffören. Jag gick fram och tryckte mitt busskort när han stannade på ett ställe. Han körde sedan in i en vägskylt. Sen när vi äntligen kom fram levande ropade han ba "Du, du där. Kom hit. Det står ju klart och tydligt här (pekar på ett mikroskopiskt klistermärke) att du ska ge kortet till mig när du åker till sjukhuset. Du kan ju inte bara trycka kortet." Vilket alltså tydligen är nya regler sen förra veckan då jag åkte buss sist. Så jag gick då loss i en utskällning angående hans körsätt och andra frågor. Det hela slutade dock med att vi lät udda vara jämnt, han bjöd på ressträcka värde femton spänn, jag ska ställa vagnen på andra ledden från och med nu. Ganska skönt dock att det var en annan busschaufför på vägen hem.

En busschaufför, en busschaufför!!!

2012-01-13T09:50:00.001+01:00

Hej. Är på väg mot sjukhuset för att undersöka Lillos ögon. Det är den mest plågsamma läkarundersökningen för henne. Det gör så ont att hon måste gå igenom sånt här.
Morgonen har dock gått bra, med gemensam insats av mig och N.
När jag klev på bussen började chauffören köra med ett ryck innan jag hunnit få fast vagnen. Vilket ledde till att jag satt och surade utan att gå fram och betala, för att jag inte kunde lämna vagnen. (Inte så som han KÖRDE.) Ja herre gud.
Fick ge lillan två omgångar ögondroppar idag för första gången. Hemskt. Hon började gråta. Vilket ledde till att jag började gråta. Hon måste ju undra för sig själv ibland om jag verkligen är hennes beskyddare eller någon slags ulv i fårakläder. Alltså, man skulle tänka sig att ögondroppar, det kan väl inte vara så farligt. Men när det ena staplas på det andra önskar man bara att hon skulle slippa obehag för en stund. Min lilla loppa.
"Det är ju för ditt eget bästa!"

Men vet du vad, det är fredag.

Tecknarblogg, utan teckning.

2012-01-11T19:03:00.001+01:00

När vi bodde på sjukhuset fick vi barnvakt av sköterskorna en dag för att åka in till stan och då köpte jag i någon kollaps ett mycket dyrt tecknarblock med fina blad och guldpärm och allt, för jag ville ha nåt att klottra i. Sen tänkte jag "det här kommer jag väl aldrig våga rita nåt i", men det gjorde jag. Och tidigare har jag alltid trott att dyrt konstnärsmaterial är en BLUFF. Alltså, jag har tänkt att det kan väl inte bli snyggare på ett dyrt papper än på ett vanligt kopieringspapper, hur snyggt det blir beror väl på hur bra man är på att teckna och ingenting annat. Men alltså. Det är skillnad. Jag har använt dyra blocket när jag har gjort mina senaste uppdrag, och jag vet inte, men det är som att tuschet landar snyggare på de där tjocka, härliga sidorna eller något. Det blir vackrare linjer. Faktiskt.
Otroligt.

För att inte tala om att det känns roligare att teckna när man har bra och snygg utrustning.

Ska jag bara gå över till vanligt papper i storpack från Willys nu eller? Det känns SJASKIGT.

Det är så här man ökar kostnaderna i sin illustratörsverksamhet med fyrahundra procent.

Dagens äventyr.

2012-01-11T18:54:00.001+01:00

Jag har inte läst den där texten av Bengt Ohlsson.

Idag var jag och C på barnavårdscentralen, eller som de invigda säger, BEVESE. Det var en helt annan person som gick dit denna gång än för två veckor sen. En person som pratade roligt med sin bebis i vagnen och som hade fått kängor med fäste i julklapp av sin kille. Och med kille menar jag min man. Jag bara säger min kille nu när jag är gift, för att låta lite mer ung och tokig. Hur som helst så svor inte den här nya människan någonting alls, högt, vid vägkorsningar och så. Och Bobo fick godkänt, då vikt och längd ökar. Perfekt.

Nej vänta, här är den

2012-01-11T13:33:00.001+01:00

Den spontana bilden som N tog.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Och här har vi

2012-01-11T12:40:00.001+01:00

en spontan bild som N tog på mig igår när jag var oförberedd.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Igår och just nu.

2012-01-11T12:19:00.001+01:00

Tydligen hade jag gjort nåt bra i måndags, för N kom hem med inte mindre än ostchips OCH fiskbullar för att bara ta några exempel. Igår alltså.

Fotona är från just nu.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Snabb bloggning innan allvaret.

2012-01-10T13:52:00.001+01:00

Gnölot har varit vaken sen klockan tre i morse. Jag vet inte om jag har fel, men enligt min uppfattning har hon sovit cirka tjugo minuter sen dess.
Det har är ju bra nyheter. Hon är vaken på mer av dygnets rätta sida än tidigare i alla fall.

Igår var en konstig dag när jag var uttröttad av nattens bravader och sov mellan alla matningar fram till klockan tre. Kände mig lite knäpp i huvudet efter det. Idag har jag fått ynnesten att stiga upp nio och se dagsljuset. Obs, upplevde första impulsen att gå på promenad med vagnen idag. Men annat kom emellan. En del av det som kom emellan var att det var bökigt.

Nu ska vi testa att inhalera medicin och mata. Sånt beror mycket på humör.

Den här serien gjorde jag medan jag var gravid.

2012-01-09T18:30:00.000+01:00

Då var jag ironisk. Men nu tycker jag att det där kitet skulle ha varit hjälpsamt. Var är min tyghårsnodd nu när jag behöver en?

Kylskåpet.

2012-01-08T16:42:00.000+01:00

Vad som har hänt sen sist.

2012-01-08T14:02:00.000+01:00

I torsdags fyllde min syster trettio och hade öppet hus. Hon bjöd på tre tårtor, en för varje årtionde. Jag gav henne ett album om hennes liv som jag satt ihop med hjälp av våra föräldrar. Det var otroligt kul och rörande att gå igenom de gamla fotona på oss. Min lillasyster - trettio år.
Det verkar konstigt. Är inte jag trettio år?

Vi var också med C på sjukhuset den dan, hos logopeden som gav några nya övningar och konstaterade att det vi gör i övrigt är rätt. Vi har bara att fortsätta att träna med C på och hoppas att hon blir mer okej med hela ätagrejen.

LÄXA
Att klaga bara för att man måste stiga upp om nätterna med en liten kulting är bortskämt. Det blir jag påmind om när man under några dagar måste oroa sig för kultingens hälsa också. Problemen som C hade med att kräkas upp sin sondslang gick inte över och vi ringde doktorn på onsdag natt. Det vi fick reda på under torsdagens läkarbesök var att allt troligen berodde på att hon var rosslig i halsen. Nu funkar allt bra igen och det är en sån lättnad. Jag blir så tacksam att tårarna tränger fram. Det går inte att beskriva hur värdefullt det är att få se sitt barn må bra. Kom ihåg det Malin, din gamla hagga, när du börjar gnöla över att du inte får sova nästa gång.

I fredags gick vi och hälsade på några bekanta som väntar barn och så kollade vi in deras nya lägenhet och pratade om barn. Sen åkte N på LAN. Jag tyckte det var myket kul. Det är skönt att få bekräftelse på att jag är ihop med en nörd. Visst får man väl dra något skämt om Joltcola när ens kille åker på LAN? Jag hoppas verkligen det. "Ska du verkligen ta bilen? Tror du inte det blir mycket Jolt där?" Han kom hem två på natten och började prata om vår hushållsekonomi.
Han var antagligen sockerspeedad.

Igår glittrade jag med min mamma och systerdotter Stora F som var och hälsade på en sväng. Detta betyder att vi använde oss av glitterlim så som det var menat.
På kvällen kom ett överraskande besök ända från Malå av Ns bror med fruga. De ramlade in på vägen mot ett restaurangbesök under sin Luleåweekend.

Och just nu sitter jag och väntar på att min syster och systerdotter Lilla f ska dyka upp. Denna helg har alltså varit fullpackad med livet.

Var den här klädseln att gå för långt för en vanlig onsdag kväll?

2012-01-04T21:17:00.000+01:00

Epilog. Allt blir bättre när man får duscha.

Lite Lillofakta för den intresserade.

2012-01-04T15:52:00.001+01:00

Hon är snart två månader, korrigerad ålder. Hon ler mot oss och börjar tycka om när man busar med henne. Det är superhärligt. Hon väger fyra och ett halvt kilo och är 53 centimeter.

Hon äter var fjärde timme. Varje matning tar en timme. Vi tränar med nappflaska varje gång. Hon äter som mest en fjärdedel av maten i flaska. Men det vanligaste är att hon inte äter nåt. Det hon inte vill äta själv ger vi via sonden.
Imorgon ska vi på återbesök till logopeden i Sunderbyn. Logopeden, som jag inte ens visste vad det var, hjälper alltså till med Cs ätande. Vi får övningar och så vidare.

Anledningen till att C inte kan äta kan vara att hon var så omogen när hon föddes att det är svårt fortfarande att koordinera allt. Det är ju en ganska komplex grej att äta, svälja och andas samtidigt. En del barn som varit intuberade har också svårt att få saker instuckna i munnen för att det ger obehagskänslor. C var ju intuberad länge. Dessutom börjar strupen glömma av hur den ska göra om man blivit sondmatad länge. C sondmatades helt de första tio veckorna av sitt liv.

Nu är det matdags igen!

Jag skriver av mig om en inte särskilt bra dag.

2012-01-04T15:29:00.001+01:00

Förut siktade jag på att få in rutiner i Lillos dagar, nu siktar jag på att ta mig igenom dem. Hon sover inte på nätterna och nu struntar jag i allt och lägger mig och sover på dan för att orka med nattpassen. Idag är det nåt fel på hennes matsond. Hon verkar störas av den och har kräkts upp den två gånger. Detta är inte en trevlig incident. Hon rosslar. Jag har lossnat från schemat och hennes matningar kommer bli på helt konstiga tider nu. Försökte låta henne själv säga till när hon var hungrig, men hon gör ju aldrig det. Så vi sov båda två den enda tiden på dygnet då hon alltid är trött, förmiddagen. Jag är orolig. Även har det hänt att jag blev arg och kastade diskborsten i väggen. Jag har inte diskat fastän allt är smutsigt. Det är en löjlig ångest. Det var också ganska många dar sen jag duschade, för det är så svårt att få till det när jag är ensam med C och kvällarna har gått åt till annat.

Jag längtar tills hon kan äta själv. Jag tycker inte alls om den där slangen. Den är en ständig anledning att vara vaksam när hon rör sig och hennes händer far mot ansiktet och när hon hostar och kräks. Hon har blivit bra på att dra ut sonden själv också. Våran lilla hackare. Jag har förklarat för henne att bara hon börjar äta på flaskan, istället för att vråltjuta som om hon höll på att bli kokt levande när vi matar henne, så slipper hon slangen. Men det har inte gått fram.

Jag har åkt genom en dragqueenmaskin.

2012-01-02T13:54:00.003+01:00

Närmare bestämt RuPauls dragulator. Mitt dragnamn består av mitt första husdjur och gatan där jag växte upp. Jag presenterar därför mitt alter ego Ofelia Odal.
Jag är jättenöjd med att både papegoja och banan fanns med bland accessoarerna.

Ett antal foton.

2012-01-01T21:30:00.000+01:00

Det här är en rätt som N gjorde i veckan. Det vi ser är bland annat hummus. Det var fruktansvärt gott. Jamen kolla då!

Jag och Lillo.

Min mamma hade gjort en chokladtryffeltårta till nyårsmiddagen. Gode gud. Vilka människor jag omger mig med.

Blå blom.

Detta är min fot.

2012.

2012-01-01T20:24:00.000+01:00

Hej! Jag är löjligt glad att det är januari. Och att det är tvåtusen Häftig tolv. (Jag tänker mig att det här året har mellannamnet "Häftig".) Den här vintern längtar jag efter sommaren, och det beror på att jag blivit en av de rörelsehindrade som drar omkring på en barnvagn så fort jag ska utanför dörren. Och kära nån, vilken förståelse man får för folk med rollator eller rullstol som inte kan komma undan böket någonsin. Snöröjning är viktigt, hörni.
Nu räknar jag det för övrigt som att det är vår. Och så är det med den saken.

Nyårsmiddagen hos min syster ställdes in på grund av sjukdom i systerns familj. Jag och N gick över och åt hos mina föräldrar istället. Då jag sett fram emot att klä upp mig tog jag tillfället i akt. Det var ju faktiskt nyårsafton.

Det känns som att 2012 kommer att bli ett fantastiskt år.

Hej hej hallå, bloggen.

2011-12-30T19:18:00.001+01:00

Veckan har vältrat sig fram likt ett överviktigt troll i en mossrik skog. Imorgon är det nyårsafton. Vi ska fira i avslappnad stil hos syrran. Vi är såsansvariga.
N har också drabbats av förkylning och var hemma med oss idag.
Mitt i alltihop har jag återkommande lyckoattacker över livet. Vårt liv med stökigt köksbord, babygym och babysitters som är i vägen överallt och en råttinvasion i bokhyllan. (Råttorna är lyckligtvis gjorda av tyg.) Fastän det är mycket jobbigt med småbarn och sömnbrist är det här en lycklig tid samtidigt. Det är lite som att vara på festival, man sover konstigt, duschar inte, skrattar mycket, har roliga upplevelser. Dricker whisky på morgonen.
N har nu gjort en pizza som är vad Donatella Pizza själv eftersträvade när hon uppfann den på 1600-talet. Hörs.

Sjukdomar och annat elände.

2011-12-29T13:47:00.001+01:00

Jag och barnet är i sluttampen av en förkylning. En sjukdom utan feber, lyckligtvis. Jag är mycket fascinerad att C klarade detta första virus. Jag hade väntat mig att vi skulle hamna på sjukan en vecka så fort hon blev förkyld, då jag trodde att hon hade immunförsvaret hos en aborterad hamsterunge, men tydligen är hon starkare än så. Vi fick göra två inhalationer per dag istället för en under några dar, det var det som det ledde till. (Hon inhalerar en slags astmamedicin för lungorna varje dag.)

Alltså, C blev sjuk först, nu tror jag att jag har fått en annan förkylning och är på väg att smitta ner henne i den också. Att vara sjuk och hemma med C gör det helt omöjligt att skydda henne från smittan. Det är så jädra jobbigt. Jag gör mitt bästa för att tvätta och sprita händerna, men jag nyser ju och snorar. Vi sover i samma säng och jag har hand om henne dygnet runt. Jag kan inte bara sätta mig i ett annat rum tills N kommer hem, som min syster så vist påpekade. Varje gång jag matar henne och tar i hennes sondsprutor får jag världens kill i näsan, precis när jag inte får. Jag får ju absolut inte börja torka mig om näsan när jag håller på med hennes matgrejer, då kan jag ju spruta in viruset direkt i magsäcken om jag inte aktar mig. Och det är precis då jag MÅSTE, förstås.

Nå, det var ju inte det jag skulle skriva om. Idag har jag en lista på saker som ska göras. Jag måste handla och gå till apoteket. Jädra, jag ska ha nässpray, damn it. Inte bara koksalt som legat kvar här sen jag var gravid. Fy sjutton, alltså. För dramadrottningar som mig behövs starkare droger för att det inte ska börja valsas omkring och grinas självömkande på nätterna.

Barnet sover inte så bra den här veckan. Hon har varit vaken mycket. Detta är säkert jobbigt för henne, men jaaag då.

Nu något som inte har att göra med barn:

... ... ... ...

Jo, jag såg ett program som hette Från Sverige till himlen. Programledaren träffade en före detta knarkare som hade blivit nykter när han fick gudstro. Hon frågade honom hur det kom sig att han inte kunde bli nykter för sina barn, men för gud. Han sa något om att han prioriterade spriten och drogerna högre än sina barn, för han var tvungen att ha sitt innan han kunde sköta något annat. Men tyvärr hade spriten och drogerna gjort att han inte kunde sköta nånting.

Jag förstår ändå lite det där med hur en tro på gud kan... ja, hur ska jag säga. Han var medveten om att han svikit sina barn. Det kan ha varit ett faktum att ingen människa ville ha honom nära sig. Men om gud har satt honom på jorden, det betyder att någon vill att han ska vara här. Bara det, liksom.

Då var det gjort för den här gången.

2011-12-28T14:08:00.001+01:00

Och efter ett löjligt smidigt besök på Sunderby sjukhus är jag på väg tillbaka hem igen.
Fan vad taskig man är mot C hela tiden. Fastän hon fått bedövningssalva skrek hon som sjutton när de stack henne. Hon fick sitta i min famn. Vaccinet är inte ett riktigt vaccin utan det där skyddet mot rs-virus som hon får. Vet du vad en dos av det preparatet kostar? Åttatusen kronor. Detta får vårt barn helt gratis en gång i månaden hela vintern. Det är ju så man börjar grina.

Jo.

2011-12-28T12:43:00.001+01:00

På väg till sjukhuset för en vaccination av C. Första gången med barnvagn på buss. Vår bil har nåt fel. Motorn liksom stryps när man kör och den går ojämnt, vumm, vumm, vummm. Egentligen ska vi undvika buss under virussäsongen, men den här tiden på dan är det folktomt. Ett plus med buss är också att när man har sovit två timmar behöver man inte förbereda sig på att vara skärpt när man kör bil. Jätteskönt faktiskt.

Det var väl ungefär såhär.

2011-12-26T16:12:00.000+01:00

God jul!

2011-12-24T14:05:00.001+01:00

Sitter i bilen på väg till syrrans hus där vi ska fira jul. Jag är laxansvarig. Fick reda på att det anses ofint att köpa färdiggravad lax, vilket jag ändå gjort igår på grund av att livet inträffade. Nu är vi framme!

Annat då.

2011-12-23T13:20:00.000+01:00

N är ledig idag och vi är två som tar hand om Lillo. Igår var Cecilia och hälsade på, hon förde med sig dumlemazariner. Gud va gott, som far tyckte att det borde stå på förklädena som såldes i kyrkan där min systerdotter döptes.
Nu ska jag gå ut i decemberregnet och göra de sista ärendena innan julafton. Nej, det är inte normalt med regn i december i Norrbotten, men eftersom det var en kall vinter förra året så var väl det där med KLIMATFÖRÄNDRINGARNA bara en bluff, eller hur.

/Hatad trädkramare och genusfrågeintresserad som bryr sig om baaaaaarn

Hej. Nu sitter jag och läser i tidningen om gifter.

2011-12-23T13:02:00.000+01:00

Och jag blir på dåligt humör. Det är alltså så att giftiga kemikalier är vanligast på två ställen:
1. I våra hem
2. På förskolan

Och att de som får i sig mest gifter i befolkningen är:
Barn

Cancerframkallande och hormonstörande kemikalier finns i möbler, bilar och elektronik. De samlas upp i damm och sprids i inandningsluften. Det räcker inte med att käka ekologisk mat och köpa ekologiska kläder för att skydda sig, alltså.
Ba "lär dig att kräva att få veta vilka kemikalier som finns i bilen du ska köpa, en del har varit förbjudna i västvärlden i flera år". Jaha. Så då ska man ge sig in i den djungeln, alltså. Forska reda på vilka de hundra giftigaste ämnena är, vad de kallas och vad de brukar döpas om till för att vilseleda, så man kan skydda sitt barn från infertilitet. Så jävla jobbigt! Och så dum och lurad man känner sig. Hur kommer det sig att det här kan ha blivit okej?

Har du tänkt på det här med kläder. Numera rekommenderas man, när man köper barnkläder, att före användning tvätta plagget i 60 grader för att få bort gifter. Vad tycker du det säger om vår samtid. Om världen vi lever i? Att vi måste tvätta kläder för att de ska vara säkra att bära, om vi inte köper ekologiska plagg. Och att det är normalt att skölja frukt för att få bort gift innan vi äter den.
Det säger att något ganska viktigt har offrats, för ekonomiska vinster, eller hur.

För övrigt undrar jag vad man tänker sig händer när man har tvättat de där plaggen som är gjorda i vanligt giftigt tyg. Man bara klatchar dammet av händerna och tänker att "då var det löst, gifterna borta". Puts väck. Helt försvunna. De har ju spolats iväg... ut... någonstans? Ut i vattnet. I vårt vatten. Va bra.

2011-12-23T00:08:00.002+01:00

There is... a spoon.

2011-12-22T16:37:00.001+01:00

Bild 1. Det här är jag som står och dör i ett assexighetsanfall.

Bild 2. Det bästa med att vara mammaledig är helt klart byxorna.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Inatt.

2011-12-21T15:04:00.001+01:00

Sov lillan som en ängel. Och jag kunde inte sova. Mycket dumt. Sömnbristen resulterade i att jag tappade förmågan att ta bra beslut och beställde en Troy and Abed in the morning-mugg via internet till kostnaden av 41 dollar. Mugg: 12 dollar. Frakt: 29 dollar.
Nåja.
Idag har syrran varit här och vi har fikat. Nu ska jag och C gå till konsum.

Hej hej.

2011-12-19T20:58:00.001+01:00

Idag var första dagen som ensam föräldraledig, nu när Ns tio pappadar är förbrukade. Idag började han jobba heltid och jag är ansvarsmammy. Ba för det så blev natten till idag jobbig, eftersom Lillo inte ville sova. Jag skrev tidigare att hon är "pigg på kvällen". Nja, det är väl snarare natten det handlar om. Mellan midnatt och klockan fyra brukar hon vara på bra humör. Hu hö. Så eftersom jag nu är den som tar samtliga nattmatningar, för att den yrkesarbetande ska få sova, var jag sur som ett as vid tretiden när knytet inte låtit mig få en blund i ögonen och jag visste att vilan skulle utebli även framöver.

Men sen sov jag mellan hennes matningar fram till klockan tolv idag och kände mig ändå pigg på eftermiddagen. Nu är det slut för mig med att sova längre än tre timmar i sträck ifall inte den fantastiska Lillster börjar sova mer på nätterna. Tur att jag blir avlastad på helgerna. Annars skulle jag nog utforma en plan för att byta namn till Ingergerd Alderbreckt och fly via tunnel till ett varmt land för att "leva och bo".

Hur som helst, om man får sova några snuttar här och där är mammalivet rätt soft. Dagens enda riktigt jobbiga var besöket på barnavårdscentralen. Jag hade inte förstått vidden av snömodd där ute i verkligheten och fann mig därför i situationen av att fastna med barnvagn i en driva halvvägs ute i en korsning ett antal gånger på vägen. Som tårta på moset är mina vinterkängor försvunna och jag bar därför skor som både helt saknar fäste och släpper in vatten. Men lillan hade gått upp fint i vikt och verkar "normal", något som kanske inte längre gäller för hennes mor, det senare i alla fall.

Två nya teckningar.

2011-12-18T17:16:00.003+01:00

Vill visa de senaste illustrationerna jag gjort.

Här är Vera (från följetongen i NSD) som använt tvättmaskinen mot sin makes inrådan. (Dessutom har hon varit tvungen att låna sin dotters mycket för små underbyxor.)

Här nedan har jag gjort något lite jobbigt, fick håna min egen folkgrupp i en illustration. Ha ha ha! Helgonmammans kofta ska vara från ett speciellt varumärke. Jag hade mycket roligt med att teckna den.

Klappat och klart, HÖ HÖ!

2011-12-17T19:14:00.001+01:00

Planen för dagen höll till punkt och pricka. Nu är julklappar inhandlade till alla på min sida. Jag säger inte att det är jättefina julklappar, men det är något jag kan slänga i ansiktet på min familj på dopparedagen.

Spika upp mig på ett plank och kalla mig Gerda, men jag tror inte att en bebis som når den korrigerade åldern av sex veckor på julafton har så stort utbyte av julklappar. Är jag och N månne landets värsta föräldrar då ingen av oss av den anledningen tänkt på att köpa en klapp till Lillo?
Tveklöst. Men lyckligtvis har våra underbara släktingar tänkt på saken och Lillot har redan sex stycken paket som ligger och väntar på henne hemma i skrubbarna.

(Alltså vi måste ju köpa en klapp till lillan. Åtminstone en. Hur skulle det annars se ut på fotona efteråt. Hon är dock av sorten som "har allt". Svårt!!)

Ha barn och arbeta med "kultur".

2011-12-17T09:47:00.001+01:00

Jag skrev tidigare en gång att jag tagit på mig ett illustrationsuppdrag som jag tycker är jätteroligt, att teckna till följetongen Veras hemliga dagbok som går i NSD på lördagar. Jag har ju också mina serier med Plåstra som ligger och jäser och väntar på att tas upp igen. Innan jag fick kid tänkte jag mig alltid att det skulle vara omöjligt att behålla eller få uppdrag som tecknare om man tänkt vara mammaledig. Jag är glad att säga att jag har haft jättefel. Alla jag jobbat med har varit förstående för min situation och anpassat sig efter mig. Det har varit okej att jag pausar med att skicka in serier till Elvis, Plåstra har inte omedelbart blivit utbytt mot Laban för det. Uppdragsgivarna på NSD är verkligen underbara, man har inga synpunkter på att jag behövt mer tid ibland (inom rimliga gränser alltså) eller att jag behöver anpassa livet efter lillan.

Men det känns ändå lite hemskt att jag två veckor i rad har färdigställt illustrationen till nämnda dagstidning i sista minuten. Jag vill ju verkligen vara ute i god tid, men saker och ting har kommit emellan. Apropå detta ser min plan för dagen ut som följer. Klockan tio går hela familjen ut på stan och handlar julklappar. Detta går smidigt och tar högst två timmar. Sedan går vi hem, jag matar lillan som sedan somnar som en dröm utan knyst så att jag kan teckna i frid och fröjd under minst tre timmar.
Jag kommer inte att godkänna några avvikelser från planen.

Dagens visdomar.

2011-12-16T19:32:00.001+01:00

Jag är inte särskilt snygg. Jag är inte särskilt ren.
Jag är inte särskilt glad.

---

Fan, jag skulle kunna ansöka till Vem vet mest. Om jag inte vore paniskt... panikslagen.

Obs, tycker att folk är helt GALNA

2011-12-16T18:09:00.004+01:00

om de tänker sig att jag kan bortprioritera sömn på t.ex. morgnarna för att gå upp och fixa med grejer. Mitt barn är trött på morgnarna och piggt på kvällarna. Då sover jag också på morgnarna, det spelar ingen roll för mig om vi ligger i sängen till tolv. Jag blir så lycklig av att ha fått sova. Jag och N matar ju fortfarande barnet var fjärde timme dygnet runt, och med allt som måste fixas runt omkring utöver just denna mest grundläggande syssla, har den i det här hushållet som fått sex timmars sammanhängande sömn tur. Jag måste ha öronproppar för att inte vakna så fort vårt barn ger ljud ifrån sig, och det känns oftast lite dumt, att plugga igen öronen alltså, eftersom jag ignorerar hennes behov då. Så min sömn är alltid upphackad. Detta är dock bättre än ingen sömn alls.

---

Inser också att folk nu ba: Sex timmars sömn! Det är ju aaaaasmycket, och ja visst, du har det säkert mycket värre.

Det här med sömn.

2011-12-16T17:43:00.002+01:00

Idag hade vi tänkt gå upp tidigt och ta oss ut på stan vid öppningsdags för att julhandla. (Vår bvc-sköterska tipsade om att vi kan ta med lillan på stan om vi går ut tidigt, när det är mindre folk. För vi ska inte behöva känna oss heltisolerade. Skönt.) Men istället tog vi en underbar sovmorgon och nu har vi en mysdag.

N sitter och matar lillan. Stämningen är harmonisk. Jag har tänkt på sömn. Jag läste en gång ett utdrag ur en intervjubok med kvinnor som hade småbarn. Jag tror boken handlade om nåt med jämställdhet. Genomgående: Kvinnorna "talade om sömn som svältande talar om mat". Samtidigt kände de sig dåliga för att de inte klarade sig på den sömn de fick.

Nä. Vet du vad. Vet du hur många timmars sömn man behöver per natt? Åtta timmar. Det är inte konstigt om man inte "klarar sig" på sex timmars sömn flera dagar i sträck. Sex timmar är ju ändå rätt bra med sömn, vill man tänka. Men det är det inte. Det är inte tillräckligt. Sju timmar är inte heller tillräckligt. Alltså, det finns ju individuella skillnader, vissa klarar sig bra på färre timmar än åtta. Men om man alltid varit en sån som behöver åtta timmar för att bli utvilad så finns det ingen anledning att tro att man helt plötsligt mår bra på mindre, bara för att man måste, för att man fått småbarn. Det är naturligt att man blir tvär, lite trög, kanske omotiverat fnissig, om man inte får sova ut ordentligt under veckor, månader och kanske år. Ha ha. Ja, detta vill jag sprida vidare till alla småbarnsmammor och pappor.

Idag var vi på sjukhuset igen.

2011-12-15T15:35:00.000+01:00

Hade ett besök hos en logoped som gav tips om hur vi ska träna C att äta själv. Vi ska uppenbarligen trycka ihop ansiktet på henne. Ser rätt så roligt ut.

Efter det åkte vi till min syster och kollade in det knallrosa golv hon målat i ett av rummen. Wow. Wow.

Nu sitter jag här och är znygg. Ja. Har på mig Plagget.

Happ. N är ute och ränner, jag skulle mata barn. Men hon sover så sött och nu väcker jag henne inte, fastän det gått hela fyra och en halv timme sen senaste målet. Ingenting funkar när hon är trött, hon vill inte träna på att äta på flaskan och så får hon bara ont i magen eftersom hon förstås inte är redo för ny mat.

Amen okej, nu gnölar hon, så... ja, min blogg har blivit f-u-l-l-s-t-ä-n-d-i-g-t intetsägande. Jag ska väl "bättra mig" på något sätt.

Annat som hänt:

2011-12-14T15:54:00.005+01:00

Besök av arbetskompisar idag. Roligt. De gav oss bulla och presenter. Alltså, det var ju inte bara roligt för det, det var kul att träffa dem. C var på sitt allra finaste och snusade som en liten docka i famnen. Detta var bra tajming, då hon en halvtimme tidigare varit en spyende gråtfisare. Sen bara hämtade hon upp sig, som en riktig showbizbaby.
Ååh, detta med hennes gråtfisar. Hon tar i och pruttar ljudligt och då vrider det väl om på något sätt, så hon börjar gråta av det. Man blir faktiskt alldeles rörd.

Det snyggaste plagg jag någonsin ägt.

2011-12-14T15:40:00.003+01:00

Vi köpte även matchande tjocksockar.
Alla inköp: Kupan i Luleå

2011-12-14T15:29:00.001+01:00

Ett annat tips är att inte ha pms.

Vaknar sakta till

2011-12-14T13:09:00.001+01:00

m.hj.a kaffe. Att försöka räkna antalet ilskeutbrott de senaste dagarna går inte, man blir lika fnissig som ifall nån bett en räkna sandkornen i öknen.

Tips mottages tacksamt på hur man håller humöret jämnt när man är stressad, sover för lite och har pms. Ett problem är att de flesta tipsen jag läst går ut på att sova bra och inte stressa.

Aprikosnytt.

2011-12-13T19:12:00.001+01:00

Här misstänker man att något färgämne har ett finger med.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Uppdatering

2011-12-13T15:42:00.001+01:00

Sjukhuset nådde mig. Meddelade att de inte har Ns nummer och bad att få det. Gav råd om Cs kost. Önskade glad Lucia. Jag har ganska dåligt samvete.

Sunderbysjukhusfail igen.

2011-12-13T14:18:00.003+01:00

Sen igår har jag tre missade samtal på min mobil från "okänt nummer". Det brukar vara från sjukhuset. (Jag förstår för övrigt inte varför det är så hemligt vilket telefonnummer de har. Det blir ju omöjligt att ringa tillbaka.)
Jag ringer hur som helst till avdelningen där vi var inskrivna förut för att höra om någon där sökt mig.
"Det troor jag inte... Ni är ju utskrivna nu. Men testa att ringa till neomottagningen."
"Okej, har du något nummer dit?"
"Nej, hi hi?" (Nej, klart de inte känner till numret till mottagningen som är en trappa ner.) "Ring bara växeln och be att få bli kopplad till neomottagningens reception."

Jag gör som jag blivit ombedd. Och växeln fattar ingenting. Inte ens vad neomottagningen är för något.
"Menar du BARNmottagningen?"
"Ja, det kanske det är då. Jag har alltid fått höra neomottagningen."
"Jamen du ska ringa numret till deras reception. Det är den vägen man går. Du ska inte ringa hit."
"Okej, men kan du inte koppla mig dit nu när jag ändå ringt?"
"Ja, det kan jag."

Jag kopplas. Hamnar i ett sånt där automatiserat prat.
"Vill du... ha rådgivning, tryck ett. Vill du... boka tid eller boka om tid, tryck två."
Jag väljer rådgivning för att det känns som att det ligger närmast till hands. Får höra följande. "Var god dröj för att få en TID då vi kan ringa UPP dig." [paus] "Det FINNS ingen TID då vi kan ringa UPP dig. Var god ring igen nästföljande vardag."

GAAAH!

Sist av allt, detta stör mig mest: När sjukhuset har försökt nå mig under flera dar utan att jag svarat... varför testar de inte testa ringa Charlies pappa då? De har båda våra mobilnummer! Detta har de aldrig kommit på.

Alltså Lillo.

2011-12-12T13:30:00.001+01:00

Hon har nu legat och bajsat okontrollerat, sedan kräkts och sedan bajsat medan hon kräkts. Och det är ju inte som att det är något ovanligt. Att vara Lillo. Det är som att ha vinterkräksjuka varje dag.

Innan jag hade barn tyckte jag att följande var jobbigt.

2011-12-11T22:37:00.001+01:00

Att jag måste diska en gång var tredje dag.

Ha ha. Ha ha ha ha...

Ha ha ha ha...

Fast jag gillar det här bättre.

Idag har vi kaozat och så har jag talat med min vän Cecilia i telefon. Utdrag ur samtalet: "Are you obsessed with farmanimals in any way?"
(Vi talade engelska för att försöka hålla en mera internationell ton.)
Hon kommer upp till Luleå om ett antal tid. För troligen med sig kaoz.

Fria tidningen, forts.

2011-12-11T12:09:00.001+01:00

När jag gick in på sajten för att säga upp tidningen fick jag dock dåligt samvete och anmälde ett par om detta omedvetna vänner för en gratis prova på-prenumeration. Förlåt.

KAFFE!!1

2011-12-11T11:19:00.001+01:00

En förmildrande omständighet kring mitt dåliga humör är tydligen min självironi.
Litet under: barnet vilar, jag och N äter helgfrukost. DN, kaffe, juice. Ja, vi är lagda åt det vänstra hållet och försökte därför byta ut DN mot Fria tidningen. Men det var bortom vad våra fruktansvärthanteringskörtlar kunde bryta ner.

Dopdag.

2011-12-10T21:48:00.001+01:00

Idag döptes min senaste systerdotter. Inför dopet klädde jag mig tills alla mina attribut signalerade att jag var en gammal zigenarkvinna. Sedan klädde jag om. Jag slutade någonstans i det damiga läget.

Systerdottern var söt i sin särk och hade en lite förvånad uppsyn under ceremonin. Jag blev rörd av psalmen. "Herre, jag vet att du skyddar med din starka hand" = jag i tårar. Inte normalt.

Jag är ett puddo.

2011-12-08T12:51:00.001+01:00

Att inte sova kan göra att man mår lite konstigt. Det kan även göra att man bloggar lite konstigt.

Nu ska jag gnälla något otroligt.

2011-12-07T18:19:00.001+01:00

Vi är ju ba ofattbart tacksamma för den vård som helt gratis kommer vårt barn Bobo till godo.

Med det sagt skulle jag vilja klaga på saker som inte har funkat i Sunderbyn.

Att vi har haft en jättekunnig, trygg och fantastisk patientansvarig sjuksköterska är suveränt. Men det var väl synd att vi inte fick träffa henne de två första veckorna i Sunderbyn. Hon bara tittade in efter två veckor och "nu har jag verkligen fått säga till att jag ska få vara hos er, jag bara hamnar på andra vårdlaget hela tiden, hela tiden". Vadå "hamnar"? Alltså, om de har bestämt att en sjuksköterska är ansvarig för patienter, så ska de väl stationera henne hos de patienterna, eller? Typ så ofta som det går? Jag förstår inte hur de organiserar bemanningen.

Pat.ansv. sjuksköterska var troligen den som skulle hålla i tråden när det gällde Bobo. Men vi fick ha henne hos oss så himla sällan att inget funkade. Alltså, jag förstår inte hur de följer upp saker, men det var som att inget skrevs upp eller fördes vidare mellan passen. Det var regel att jag fick svara på frågor om Bobos vård och påminna om att hon skulle få mediciner, tillskott... mat. Det sas aldrig, och det var nog inte meningen heller, men det blev tydligt med tiden att det var jag som förälder som var den som fick hålla reda på allt som rörde Bobos vård. Och det var stressande och ångestframkallande.

Att vi hade en oändlig mängd olika sköterskor och läkare ska egentligen inte vara ett problem. Så var det ju på sjukhuset i Umeå och det fungerade sömlöst och fläckfritt. Men i Sunderbyn fick jag vara den som kom på att C inte hade fått byta grimma eller sond på X dagar. Som fick fråga om hon inte skulle ha haft någon medicin klockan fjorton? Hon brukar ju få det.

"Jaha (förvånad min) Då ska jag kolla det ... Jo det skulle hon, här är den."

Jomen men vad jävla bra då att jag råkade komma att tänka på det, för jag har inte varit medveten om att detta inte var känt. Och tänk om jag har missat det någon annan gång? Tänk om det har blivit fel på grund av det?

Sist jag var ensam på sjukhuset med Bobsterino satt jag och grät av frustration i en korridor.
Vi kom in klockan tio och för en ögonundersökning och hade sen hjärtultraljud klockan femton. Det var alltså mycket tid emellan. När vi väntade på ögondoktorn kom en sköterska och sa de ville ta ett blodprov på C och att vi sen skulle få träffa doktorn. Vi skulle bli utskrivna.

"Ska vi bli utskrivna idag?"

"Ja."

Det hade vi inte hört. Men jag blev ju förstås glad. Vi gjorde ögonundersökningen och väntade på att få göra blodprovet och träffa doktorn. Tiden tickade fram. Ingen kom fram till oss, ingen sköterska kom för att ta prov, ingen doktor syntes till. Jag hade planerat för att vara på sjukhuset till efter hjärtultraljudet, men inte hela kvällen. Det fanns ingen sal ledig där vi kunde vara, så vi satt ute i korridoren i lysrörsljuset och jag oroade mig för Cs ljuskänsliga ögon, hon hade fått droppar som förstorar pupillerna. Jag hade bara med mig mat till henne så det räckte för ett extra mål.

När klockan var halv tre sa jag till att vi måste få hjälp nu, ifall vi ska hinna innan hjärtultraljudet. Så jag inte behöver stanna hela kvällen. En sköterska ringde doktorn, som var upptagen. Ingen vet vad det var för blodprov som skulle göras, sköterskan som pratat med mig från början är nån annanstans. Såklart finns inget uppskrivet nånstans, ingen vet nåt, allt är helt ad hoc. Men till sist blir sköterskan uppspårad, blodprovet blir taget och man säger mig att hjärtdoktorn lika gärna kan hjälpa mig med utskrivningen.

När jag går ner till hjärtdoktorn vet hon ingenting om nånting. Jag får därför stanna på sjukhuset till klockan sjutton och trettio, tills den rätta doktorn har tid med mig. Fick be om ersättning till C från personalen och det var när jag satt och matade henne i en dum rottingstol som jag började grina.

Den här veckan har vi haft två tider för C på sjukhuset, tisdag, onsdag och fredag. Nästa vecka har vi minst en tid. Det skulle ju därför kännas fruktansvärt skönt ifall besöken på sjukhuset skulle funka.

Men vi är i alla fall två, och vi får ju åka hem efteråt.

Sunderby sjukhus

2011-12-07T17:56:00.001+01:00

Vi kommer till mottagningen något sena, C har tid klockan tretton. Tror vi. Vi blir skickade att sitta på en gymnastikbänk utanför en låst dörr. Klockan går. Efter nån halvtimme lallar en person i fläta in och låser upp åt oss. Vi får sitta i ett öde väntrum vid ett öde undersökningsrum. Flätan går. Efter en kvart släntrar en sköterska in och säger att de har fått det fint här. Jag frågar lite försynt om hon vet varför det inte är nån personal här. Vi skulle träffa doktorn klockan ett. Sköterskan blir stum, säger sen att hon ska säga till. Efter ett ögonblick rusar receptionisten in.
"Ni har tid med doktorn klockan kvart i tre och med en dietist klockan två. Har ni inte fått veta det?"
"Nej."
"Förra gången du var här fick du veta det."
"Nej."
"Men jag sa åt doktorn att ge dig kallelsen."
"Jag fick inte nån sån."
"Men jag bad doktorn att ge den till dig."
"Jaha, men jag fick inte den. Hon hade en lapp där doseringen av Bobos medicin stod."

Jag förstår inte varför receptionisten är förvånad att något har strulat till sig. För om något organisatoriskt nånsin har funkat som det ska på Sunderby sjukhus så ska jag dansa polka i en rondell. Att personalen är kunnig och behandlar oss väl är trevligt. Men det skulle vara skönt om någonting någon gång skulle flyta på när det gäller själva ruljangsen på sjukhuset.

Receptionisten meddelar att vi är här. Efter ett tag kommer dietisten in.
"Jaha, har ni fått väga henne här eller?"
"Nej."
"Vet ni varför jag har blivit ombedd att träffa er eller? För det vet inte jag."
"Nej..."

Ja ja ja. Vi blev kvar på sjukhuset till efter klockan sexton. Det var perfekt. För det här var precis vad vi ville spendera hela vår dag med.

Lycka.

2011-12-06T20:02:00.001+01:00

Hemma.

Då räcker det.

2011-12-06T13:49:00.001+01:00

Kära nån. När man ska hämta sin stationära dator från sina föräldrar och den är tung att bära. Och lyset inte funkar i trapphuset som är svart som ett hål, och våra trappor är löjligt branta. Sen när man monterat ihop allt så fattas sladden till skärmen. Man bara jaha ja. Var har jag lagt en sladd för ett halvår sen som inte finns här. Ska jag komma ihåg det? Det är ju helt förgjort. Skulle jag ha den till nåt med bröllopet? Har jag tagit med den nånstans?
?
Då stannar allt på grund av en liten dum grej och tålamodet tar slut. Man kan faktiskt hålla humöret uppe under en ganska lång stund, men sen brakar det ihop, för att det saknas en sladd eller för att bygghemma.se inte skickar med några skarvstycken.
Jamen måste allting i hela helvetet vara tjorvigt. Måste det alltid fattas något supertöntigt, minimalt som försenar hela grejen. Jag blir så arg. N erbjuder sig att leta sladd ifall jag matar barnet, jag blir arg. Det slutar med att N går omkring och både matar barnet och letar sladd, medan jag ligger som en diva och ångestbloggar.

2011-12-06T00:01:00.001+01:00

Du kan alltså mata henne med en hand, medan du sitter på en stol, en helt vanlig stol så här.
Ja.
Jaha, jag matar henne just nu med en hand, och den handen ser ut som leonardo dicaprios hand gjorde i filmen gilbert grape när han spelade utvecklingsstörd.

Moi. En recension.

2011-12-05T23:21:00.001+01:00

Har ju skrikit ganska mycket idag. Jag är inte särskilt nöjd med det. Orkade inte heller bära ett par duschdörrar. Men N tycker inte att jag har varit på mitt sämsta!
Bonus för det.

Blogg

2011-12-05T16:49:00.001+01:00

Affärer. En recension.
Mediamarkt. En dum affär. Man blir utmattad av den. Dom hade inget framme och så ba "jag kam hämta på lagret men den där ni har valt är inte priiisvärd".
Elgiganten. Spelade hög musik som ett himla DISCO. Hade dock saker.
Biltema. En mycket bra affär. De sålde korv. Litet minus, besviken på utbudet av rattmuffar.
Rusta. Ungefär vad man väntar sig.

En familj!

2011-12-05T13:55:00.001+01:00

Published with Blogger-droid v1.7.4

Vi är här.

2011-12-05T11:24:00.001+01:00

Hej. Vi är hemma. Sov första natten i egen säng inatt. Det känns ljuvligt. Jag hade glömt hur det är att ha ett eget hem. Jag hade inte varit medveten om känslan av att vara gäst förrän den försvann.

Eftersom vi flyttade ut redan en månad innan lillan kom har vi varit hemlösa ett bra tag. Vi har plockat upp torrvaror som stått undanpackade i nära ett halvår, sorterat in skrynkliga kläder som luktar som en farmors vind och torkat bygg- och vanligt damm som attan. Och så har vi förstås invigt allt det nya, vår köksbänk, det nya fina skötbordet. Och det viktigaste samt mest kritiska, toan. Den funkade bra.

Nu börjar Ns tio pappadagar så vi är lediga ihop. Idag ska vi åka ut och handla förnödenheter hela familjen.

Penntestet.

2011-12-03T13:46:00.001+01:00

I onsdags skrev Karin om hur hon varje gång hon duschar tänker på hur hon som tonåring duschade i kallvatten tills hon inte orkade längre, för att Veckorevyn skrivit att man bör duscha kallt för att inte få hängbröst.

Efter Karins inlägg följer en intressant kommentarstråd där folk berättar om vad de lärde sig av Veckorevyn. Det är alla möjliga saker, hur man avgör om man är för tjock med hjälp av olika grepp runt kroppen, hur man inte får sitta för att låren då ser fula ut och så vidare. Jag minns med många testet som avgjorde om man hade fula eller snygga bröst. Penntestet. Går alltså ut på att man sätter en penna under bröstet och om den sitter kvar har man hängbröst = fula bröst. Som sextonåring klarade jag inte penntestet och visste då att jag hade fula bröst. Herre gud. Jag minns också hur jobbiga de tjejerna blev som klarade testet. De flög fram och ba "jaaaag klarade penntestet". Ja, vi hade ju faktiskt fått svart på vitt att de hade snygga bröst medan jag hade fula, så det fanns inget annat att göra än att se surmulen ut.

(Som en fotnot kan jag berätta att det där testet satte såna spår att jag pratade om det flera år senare med N, hur arg jag var över det och hur det hade gjort det svårare för mig att känna mig fin. Skulle då i vredesmod demonstrera testet, varpå pennan jag använde plonkade ner i golvet. Mina "hängbröst" hade gått tillbaka. Mycket kuriöst. Visste inte att sånt kunde hända.)

Andra saker som Veckorevyn lärde mig är konstiga, ologiska saker om killar, som exakt hur de vill bli kyssta och att man inte ska gå "rakt fram" till en kille, för det uppskattar han inte, man ska närma sig honom från sidan. Alltså, när man tänker på det som vuxen förstår man antagligen att mycket av det här är knäppt strunt som en redaktion har suttit och hittat på och skrivit ihop. Men om man inte gör sig medveten om de här olika sakerna, speciellt de som rör ens kropp och utseende alltså, så hänger de lätt med, som någon slags omedveten hållning.

Hej bloggen. Idag kanske vi får flytta hem.

2011-12-03T13:10:00.001+01:00

Jag, N och Bobo är ju fortfarande inkvarterade hos mina föräldrar, eftersom vi inte haft badrum hemma. Saker har ju kommit emellan. Men nu är badrummet klart. Det är klart. Jag bryr mig inte om något hörn som ska silikonas, det är klart för användning och vi kan flytta hem så snart vi har röjt ut skräp och ställt i ordning möblerna. (Hela lägenheten har drabbats av renoveringen. Sovrum är exempelvis Sågrum. Så vi behöver piffa till en aning.)

En rolig grej som hände på vägen var att N vred på vattnet i toastolen i torsdags kväll, kranen han höll i lossnade och det forsade ut vatten som inte gick att stänga av. Jag tror inte jag orkar beskriva hela förloppet. Long story short. Eltejp, bullälskande finländsk rörmokare, fungerande toa. Idag är hur som helst städdag. Bobbelino sover i sin vagga, mina upphovsmän mor och far är ute på äventyr och N är och grovstädar. När mina föräldrar kommer hem ska de barnvakta den lilla i några timmar medan jag går och hjälper N.

Att bo här har dock varit fantastiskt på många sätt och vis. Jag tror ibland att fyra personer är det antal som är perfekt för att ta hand om ett litet barn.

Frukost.

2011-12-03T13:06:00.001+01:00

Havremjölk. Det är grått, det är gott.

Kaffe. Det bruna guldet.

Mackor. Vi behöver ingen slogan.

Nämen KORS I TAKET,

2011-12-02T20:16:00.001+01:00

jag har ännu inte drabbats av en enda drift att börja promenera med barnvagn. Fastän jag har barn. Det ante mig. Jag har alltid undrat varför föräldrar är ute och ränner med sina barnvagnar dagarna i ända när de har spädbarn. Varje dag är de ju ute och går. Syftet?
Vet ej.
Därför trodde jag att det skulle uppenbara sig för mig som en magisk insikt när jag själv fick smått. Men det har det alltså inte gjort. Fortfarande när jag får en stund över (att mata lillan utomhus funkar av naturliga skäl inte) tycker jag att timmarna är så korta att de bara räcker till en bloggning på sin höjd. Jag har inte ens kommit på att jag ska gå ut och promenera.

Om någon har för vana att promenera med vagn kan de faktiskt gärna få berätta varför?

En sak om sjukhuset.

2011-12-02T11:38:00.001+01:00

En sak som kändes jobbig med att vara på sjukhuset i Sunderbyn var att det var smutsigt där. Vi bodde på barnintensiven och det fanns regler för hur man skötte handhygienen, vilka som fick komma till avdelningen, att man skulle lämna ytterkläder i en sluss och så vidare. Barnen var ju känsliga. Därför kändes det jättekonstigt att det fick vara så smutsigt på rummen. Ja, salarna städades varje dag av en städpersonal. Så här: torka toastol, byta papperskorg, sopa golven. Något mer har inte städarna i uppgift, det vet jag ju själv eftersom jag har jobbat där. Så allt annat lämnades. Alla möbler, skötbordet, handfatet, stället där Cs mat stod varje dag, alla ytor. Med tiden blev det så dammigt att jag kunde skriva "HEJ!" i tv-rutan. Det såg hemskt ut när solen lyste in och dammet flög omkring i rummet och det låg ett lager på alla föremål.

Nåja. Jag antar att avdelningen hade som rutin att dammtorka rummen när patienten flyttat ut, men eftersom vi bodde där i sju veckor hann det bli rätt så äckligt.

Jag rengjorde själv området där maten och medicinerna ställdes, det kombinerade handtatet och babybadkaret. Antagligen var det sjuksköterskorna som hade i uppgift att hålla rent där, men kanske hade varje sköterska uppfattningen att någon annan säkert hade städat nyss. Ska dock framhålla att en underbart barsk sköterska vars namn började på B både rengjorde och utstrålade hur viktigt det var med städning. Vi kände oss trygga när vi fick henne, tyvärr bara två tillfällen.